Reformeringen av Arbetsförmedlingen fortsätter. För två veckor sedan (2020-07-02) fick Arbetsförmedlingen ett tillägg i regleringsbrevet som anger att: ”Antalet deltagare i upphandlade matchningstjänster ska öka väsentligt och tiden till anvisning till dessa tjänster förkortas.”
Kort uttryckt: Arbetsförmedlingen kommer att tillgängliggöra fler arbetssökande till fristående aktörer. Mot slutet av 2020 prognostiseras 60 000 arbetssökande vara aktiverade av en fristående aktör mot dagens 20 000 och enligt reformplanerna kommer mängden sedan fortsätta öka under de kommande åren.
Fristående aktörer får betalt
För matchningsarbetet får en fristående aktör en grundersättning som betalas ut varje månad under en bestämd tid och därtill en resultatersättning om de också uppnår resultat i form av att den sökande får ett arbete eller påbörjar en utbildning inom en given tid. Ersättningsnivån är högre för personer som bedöms ha svårare att få ett jobb.
Många frågor som uppstår i samband med reformeringen är så komplexa att de kräver dynamiska beräkningar för att besvaras. Sammansättningen på de arbetssökande förändras ständigt. Varje månad tillkommer en stor mängd nya arbetslösa och ungefär lika många försvinner. På ett års sikt har vanligtvis mer än hälften av beståndet bytts ut. Andelen som bytts ut är större för grupper som står närmare arbetsmarknaden och den är lägre för grupper som har det svårare.
De skiftande jobbchanserna skapar avvägningsproblem för hur ersättningsmodellen till fristående aktörer ska utformas. Personer som klarar sitt arbetssökande bra själva bör rimligtvis inte ges tillgång till stöd från fristående aktör, att betala ersättning för dessa är slöseri med resurser. Arbetssökande som är i behov av omfattande stöd för att kunna ta ett jobb bör kanske inte heller ges tillgång till stöd från fristående aktör (så länge det inte samtidigt tilldelas medel för långsiktiga insatser). Kvar blir en grupp med inte för kort och inte heller för långt avstånd från arbetsmarknaden. Beroende på hur brett spannet mellan kortast och längst tid tillåts vara kommer det även inom den gruppen finnas avgörande skillnader i position på arbetsmarknaden och ersättningen behöver differentieras på lämpligt sätt.
Hur Arbetsförmedlingen väljer att sätta gränserna för indelningen av de sökande i de olika nivåerna har stor betydelse för hur effektiv verksamheten kan bli. Om gränserna sätts för lågt, blir kostnaderna högre än vad som är nödvändigt. Om gränserna istället sätt för högt blir det svårt för fristående aktörer att finna lönsamhet.
Profileringen – det vill säga bedömningen av hur långt ifrån ett jobb en arbetssökande står – och bedömningen av hur en insats kan förväntas påverka arbetslöshetstiden är avgörande frågor för att värdera en bästa nivå på ersättningen. Men även fördelning in i olika stödnivåer och valet av vid vilken tidpunkt som ett resultat rimligast läses av är centrala frågor för hur ett system med fristående aktörer ska riggas. Dynasams socialpolitiska laboratorium kan med en nyutvecklad teknik nu testa sådant.
Analyser i Socialpolitiskt laboratorium
Dynasam erbjuder analyser i ett Socialpolitiskt laboratorium (registrerat varumärke). Genom att använda en agentbaserad simuleringsmetod, där ett artificiellt samhälle konstrueras och människor tillåts samverka och interagera på olika sätt, kan olika policyförslag testas innan försök genomförs i större skala. Det är ett kostnadseffektivt komplement till resurskrävande försöksverksamheter och piloter.
Reformeringen av Arbetsförmedlingen lämpar sig särskilt väl för sådan analys. Ett axplock av policyfrågor som kan testas i det socialpolitiska laboratoriet är:
- kostnadsberäkningar av valet av ersättningsmodell för olika sökandegrupper. Beräkningen är dynamisk och påverkas av hur många sökande som görs tillgängliga för matchningsaktörer, vilken jobbchans de har, och hur de med profilering indelas i ersättningsnivåer.
- betydelsen av ”rating” för konkurrensutsättningen och valet av placeringsort. Riksrevisionen visar i sin rapport från maj 2020 att ratingen har stor betydelse för effektiviteten i systemet, sökande väljer leverantör genom att bedöma avståndet till leverantören och dennes rating i förhållande till konkurrenter. Konsekvenserna av avsaknad av rating kan kvantifieras i ett socialpolitiskt laboratorium.
- avvägningen av nedlagd tid på arbetssökande utifrån effekterna på arbetslöshetstiden. Högre rating åstadkoms genom att sänka arbetslöshetstiden för olika arbetssökande mer än vad andra lyckas med. Mer tid per sökande innebär dock färre sökande per coach och därmed också en lägre ersättning om inte resultatersättning uppväger ökningen i nedlagd arbetstid. En leverantör kan vara intresserad av den optimala avvägningen mellan nedlagd tid och antalet kunder.
- värdet av att välja en viss geografisk placering av ett nytt kontor utifrån en avvägning av sökandesammansättning, antalet andra leverantörer och förväntad rating.
Ett policyexperiment
Det följande är ett policyexperiment genomfört i Dynasams socialpolitiska laboratorium. Frågeställningen är: Hur påverkas mängden leverantörer, antalet coacher anställda vid respektive leverantör och antalet kunder de tar emot av rating, och hur påverkas leverantörernas geografiska placering?
Analysen tar sin början i samband med planeringen av en helt ny matchningstjänst. Initialt finns en given fördelning av arbetssökande med olika attraktivitet på arbetsmarknaden. Dessa matchas löpande mot lediga jobb och samtidigt genereras ett nytt inflöde av sökande. Över tiden så får vissa möjlighet att välja en fristående aktör och när det sker så ökas deras attraktivitet utifrån hur mycket tid som aktören lägger ned på dessa. Med högre attraktivitet ökar chanserna att få jobb, men eftersom det finns en konkurrens med andra arbetssökande kommer deras jobbchanser påverkas även av om andras attraktivitet ökar. Under tiden som den sökande tillbringar hos en fristående aktör betalas en grundersättning ut, och om den sökande får ett jobb inom en given tid så betalas även en resultatersättning ut. Ratingvärdet beräknas genom att jämföra den ursprungliga jobbchansen som anges av attraktiviteten och den faktiska tiden innan ett arbete, skillnader tas som en effekt av den fristående aktörens arbete. Aktörer som sänker tiden mer än andra får ett förbättrat ratingvärde. Leverantörerna kan anställa fler coacher till en kostnad och de gör detta så länge som ersättningen de får är större än kostnaderna. Det uppstår en naturlig konkurrens om de sökande när det tillkommer fler leverantörer. Om en leverantör inte lyckas locka sökande så kommer verksamheten att läggas ned.
Tjänsten har initialt ingen rating, men det artificiella samhället som skapats för att analysera frågan har definierat upp fördelningen av arbetssökande in i stödgrupper, bestämt nivåerna på ersättningen, avdelat en tillräcklig mängd arbetsförmedlare för att handlägga den mängd utredningsärenden som löpande behövs för att nå en jämn ström av nya arbetslösa som är berättigade till stöd, bestämt gränserna för när resultat ska räknas, mm. Rating är möjlig att beräkna först när tjänsten varit i drift i två år. Utvecklingen redovisas sedan för två parallella världar, en värld där rating implementeras efter två år och en värld där ratingen inte implementeras alls.
Mängden sökande genereras i proportion till antalet arbetslösa i hemkommunen och fördelas på slumpmässig geografisk plats inom kommunen. De har skiftande attraktivitet på arbetsmarknaden, vissa är nära, andra är mycket långt ifrån och en mellangrupp har delats in i tre stödgrupper. De söker sedan den leverantör som ligger närmast och som har ledig kapacitet. I fallet med rating så antas de sökande jämföra de tre närmaste leverantörerna och välja leverantören med högst rating. Leverantörer startar en verksamhet i en kommun om det finns tillräckligt med sökande för att ge underlag för verksamheten. Verksamheten växer om de lyckas locka fler kunder än andra leverantörer. Om kundunderlaget blir för litet så läggs verksamheter ned. Detta skapar en komplex dynamik över tiden som är svår att förutsäga genom resonemang, men som kan belysas genom datorsimulering i ett artificiellt samhälle.
Endast ett begränsat resultatet redovisas här som fördelningen av antalet coacher och kunder per leverantör samt hur fördelningen av leverantörer inom ett leveransområde skiljer sig mellan de två regimerna.
Några observationer
Utfallet från analysen är att antalet leverantörer tycks bli färre vid användning av rating men i gengäld ha flera coacher anställda. Det totala antalet coacher är något färre i fallet med rating, vilket också innebär att antalet kunder per coach är högre i fallet med rating. Antalet coacher påverkas dock i större utsträckning av hur många sökande som görs tillgängliga och minimikraven på coachningstid per sökande som ställs av Arbetsförmedlingen. Dessa storheter har hållits konstant i simuleringen. Eftersom ratingen påverkar mängden leverantörer så kommer också de geografiska avstånden att öka. Simuleringen antyder att det blir en ökad koncentration kring större befolkningscentra. Med färre leverantörer kommer i så fall avståndet som olika sökande får till en leverantör att påverkas.
Rating har en annan funktion som inte studerades explicit men som ändå är värd att nämna och som kan illustreras inom ramen för modellen. Det finns en avvägning mellan nedlagd tid och effektivitet. Genom att lägga mer tid per sökande så minskar mängden sökande som en enskild coach kan ta emot, det leder till lägre intäkter i form av grundersättning. Men om den nedlagda tiden samtidigt ökar utflödet till resultat så ger det en högre resultatersättning och en högre rating. Den avvägningen är rimligtvis av stort intresse för en leverantör, men också för Arbetsförmedlingen för att anpassa mängden sökande med olika distans från arbetsmarknaden som ges tillträde i olika ersättningsnivåer.
Avrundning
Ett test av det här slaget kan vid första anblicken synas begränsat, det återstår mängder av frågor. I själva verket är det svårt att överskatta hur stort steget i riktning mot effektiv implementering av verksamheten faktiskt är. Konstruktionen av modellen, som alltså bygger på enskilda agenters agerande och interaktioner, kräver att de beteendemönster och orsakssamband som driver processen är logiska och hänger samman. Att säkerställa att de underliggande mekanismerna faktiskt leder till önskat resultat minskar riskerna för fel som behöver korrigeras i efterhand och leder därför till en effektivare användning av resurser. Att genomföra policyexperiment i ett Socialpolitiskt laboratorium är ett kostnadseffektivt sätt att minimera riskerna för felaktiga beslut.
0 kommentarer